mamaodie

Det finns risk att jag inte hinner skriva senare idag. För idag åker vi ju faktiskt till Arlanda, vi kommer bo på ett hotell mellan terminal 4 o 5 och reser vidare till Fuerteventura på måndag morgon 8.30.

Jag borde väl sova... Men jag är lite rädd för att resefebern och seperationsångesten börjar sätta in. Jag blir nervös när jag ska åka iväg och inte vet hur någonting kommer fungera. Hur är väder? Kommer flyget iväg som det är tänkt? Kommer allting flyta på? Har jag fått med allt? Hur kommer det gå med tjejerna? Självklart försöker jag tänka positiva tankar om ALLTING!! OM nu inte flyget kommer iväg som det ska sitter vi ju inte i sjön, vi är ju på Arlanda som ligger i Stockholm, dom det i sin tur bara är några timmarfrån den gatan vi bor på. OCH om jag inte fått med allting är det säkert sånt jag kommer på under resans gång och kanske kan kompletera på vägen UPP till arlanda.

Och visst, när jag lugnat mig så pass, DÅ kommer seperationsångesten. Ångesten att åka ifrån mitt hem- som jag älskar så mycket, här trivs jag ju så bra. Resa ifrån min säng (kanske skulle ja ta med egen kudde). Resa ifrån katter och resa ifrån allting som jag både vet vart jag har och hur det fungerar. Resa ifrån vänner, familj och jobb. Nää fy tusan. Det bara knyter sig i magen. Jag gillar inte den här känslan alls! Vet ni hur jag tänker?? Att det är ju bara en semester, en vecka. Sen är jag hemma igen!! Låter det inte toppen? Mitt tanke sätt alltså?

Borde jag inte känna som normala människor gör, t.ex - Fyyyy fan, äntligen semester! En vecka i ett mini paradis med sol, värme och bad! Gå till dukat bord och buffé varje dag, och bara lämna skiten när man är klar.

Vad är det för fel på mig? Slappna av människa! Jooorå, jag tänkte så. Mellan varven. Tills jag inser att jag ska någonstans där jag aldrig varit. Ett ställa som ligger LÅNGT hemifrån och jag har ingen aning om vart något finns eller hur det funkar.

Nej ni, önska mig en trevlig resa nu!! Adios Amigos!!