mamaodie

Den här dagen har minst sagt bestått av känslor... Jag har nog hållt inne med känslorna ganska länge nu. Det här med jobb eller inte, à-kassa och sen plugg, ja det blir alldels för mycket. Hjärnan går på högvarv och man har en oroskänsla som gnager i magen... Att inte veta hur det blir med någonting är skit jobbigt!! Igår brast det för mig och idag brast det om möjligt ännu mer. Ledsen är bara förnamnet! Jag har ringt till à-kassan idag och fått klarhet i ganska många saker... Men bara för att man vet hur det ligger till betyder det inte att man får ut något bra utav det. Jag trodde för ca ett år sen, när jag bytte jobb att jag gjorde något vettigt. Jag vågade förlora fotfästet för en stund för att sedan stå stadigt och känna mig nöjd. Men NU först inser jag att det är NU jag förlorat fästet under fötternan och bara slungas iväg. Innan hade jag bara tur och flyt. Jag sitter med tårfyllda ögon och hjärtat i halsen, hur många ggr under en livstid ska man behöva känna sig så jävla dum och få fötterna undansparkade? Jag förstår att folk får deprissioner, jag förstår att dom bryter ihop. Jag vill säga till alla där ute, Ta inget jobb där du inte får heltid. DU förlorar själv på det den dagen du måste börja stämpla. Jag är en sån människa som tycker om att arbeta, jag tar/tog gärna ett jobb där man bara fick arbeta timmar, men det har jag inte tjänat ett enda skit på. Kan inte à-kassor, fack, kommuner, ja Sverige överhuvudtaget vara nöjda för det folk jobbar, och betala ut resterande upp till en heltids tjänst om man nu inte lyckas få en? Jag har jobbat sen jag va 18 år, jag har betalat avgifter till fack och à-kassor sedan dess. Idag undrar jag varför... Visst jag får hjälp med en del, men långt ifrån vad jag tycker är rätt. Man tjänar ingenting på att ta jobb om det inte innebär en heltidstjänst. Absolut inte!!! Jag tycker att hela systemet är fuckat!!