mamaodie

Ja vad ska jag egentligen säga? Cattis känner mig?!! :-)

Sedan vi gjorde oss av med våran Diesel tror jag inte det gått en enda dag utan att jag tänkt på honom. Jag vet inte hur många ggr jag haft tanken på att åka o hälsa på "våran" lilla blå men jag har inte vågat. Jag får en klump i halsen bara vid tanken att få se honom igen och hjärtat gör ont. Nää, jag skulle bara gråta floder och vilja ta med honom hem. Mer underbar hund får man leta efter...

R har sagt säkert minst en gång varje vecka att det va dumt att vi gjorde oss av med honom. Jag likaså... Nathalie.. ja hon pratat om honom som om han fortfarande vore våran. På dagis, på hennes nya tavla på hennes nya avdelning (tavlan gjordes för mindre än 1 månad sedan) är hennes favoriter - det hon tycker mest om här i världen, hennes lilla syster Evelina och Diesel.
Idag gjorde vi slag i saken som vi pratat om fram och tillbaka en tid nu...
Vi hämtade hem en liten Mimmi. Dock ingen sheltie, utan en liten blandis. Det är bara att inse att en hund av "collie" typ blir lite lätt stressad i en barnfamilj. (nej, våra barn är inga huliganer) Utan jag tror collien i sig är så. Svårt att koppla av liksom när det är bus, stoj och stim.
Våran lilla vovve är iaf 9 veckor.
Och helt underbar med barnen, än så länge. Hon bara lufsar runt, pussar på barnen, tar någon napp om hin hittar en och till sist lägger hon sig bara o sover, rätt upp och ner. Hon kan verkligen koppla av!! Nu ligger hon och sover på soffan här hos mig och är bara jätte gulligt :-)
Så familjen gick från 5 till 6 innan jul, och nu till 7. Men här stannar vi nog. haha :-)

Känns så jävla bra att vara med hund igen, även om det krävs en del jobb!
Det är nog bara att inse, vi vill inte vara utan.



Nemo vart överlycklig och har inte lämnat Mimmi ensam en enda minut.. :-)