mamaodie

Vilken torsdag.

Helgen närmar sig och jag har mer eller mindre 2 sjuka barn. Evelina kräktes inget mer igår men hon va fruktansvärt hängig igår kväll och hade feber. Nathalie är inte heller helt kry idag... Hon sitter inne i sin puff med filten om sig. Små skruttar...  Tycker så synd om mina flickor när det blir såhär. Men jag kan inte säga att jag är förvånad... Igår kväll började min hals "retas" lite och efter det har jag blivit hostig. Kroppen ömmar lite också. Hmm... ska det behöva bli en helg där vi ligger nerbäddade allihop? Hoppas inte... Det är ju "bara" torsdag och kanske är feber osv borta imorn. Vi får hoppas!

Annars om dagen då..

Jo den är väl sådär. Vädret kunde ju ha varit bättre. Vad sägs som sol och plusgrader? Det är aldrig fel.  Mitt hjärta känns tomt också. Mamma och pappa åker upp till Stockholm idag. Om 45 min ska dom vara nere på station. Jag hoppas det går bra för dom. Imorn flyger dom till Thailand.

Mm.. Thailand. Om man endå fått åka dit. Vet ni vad som känns värst? Att jag alltid sagt att vi ska dit tillsammans första gången. Första gången skulle vi uppleva Thailand TILLSAMMANS! Nu blir det inte så och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte va besviken. Det är inte det att jag aldrig är nöjd... Jag va utomlands i december och det va underbart. Men jag skulle ju åka till Thailand med mamma och pappa första gången. Suck....

MEN, mamma och pappa är värda det här. Jag vet hur JÄVLA länge dom väntat på den här resan. Och av olika anledningar har dom fått vara hemma. Men nu så... Äntligen ska dom få åka iväg på sin drömresa. Så lyckliga dom kommer vara imorn. Förstå förväntningarna när dom får sätta sig på planet? Förstå förväntingarna när dom ska gå in för landning? Förstå värmen? Släktingar till mig bor på hotellet som ligger på andra sidan av vägen mot pappas och mammas hotell... Dom hade 43 grader varmt. Förstår ni skillnaden mot här? FYRTIOTRE grader VARMT?!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag skulle lätt byta. LÄTT!!

Buhu... jag sitter här och verkligen vill se det positivia i det här. Hur jävla skönt och underbart dom kommer ha det. Men hela tiden tränger sig mina jobbiga känslor fram. Hur MYCKET jag kommer sakna dom. Hur tomt det ska bli i 2 veckor. Paniken över hur långt bort dom är. Paniken att inte veta att det bara tar en kvart att åka till dom eller för dom att ta sig hit om jag behöver dom. Inatt vakna jag flera ggr...Jag är orolig. Jag har lite smått panik. 2 veckor är lång tid. Jag har aldrig varit utan dom i 2 veckor. Jag tänker på dom MINST varje kvart. Det är inte det att jag inte önskar dom det här... Jag är bara så jävla orolig.

Älskade pappa sommaren 2010.

Älskade mamma och Nattis sommaren 2010.

Tråkigt med sjuka barn!

Jack är snorig igen så han sover lite halvtaskigt...det ska bli skönt mer vår och mindre baciller.



Ha ha...stackars dig lilla mamma&pappagris ;-) Jag är ju också en riktig mammagris men riktigt sådär orolig har jag nog aldrig varit.

Men det är kul att åka utomlands tillsammans! Dock blir det ju inte riktigt samma slags semester när man åker med barn så jag förstår ju att de ville åka själva.



Som du skriver, detta är dom väl värt och jag är övertygad om att de kommer ha en underbar semester utan alla barn och barnbarn :-)

Du får se till att ha fullt upp dessa veckor så ska du nog se att tiden går fort!



Puss o kram



Ps. Återupptar nog bloggandet i morgon, så jag ska ingenstans!